torsdag, april 12, 2007

Guldbyxor tack!

För att klara mig ekonomiskt som student har jag två extrajobb. Dels jobbar jag natt som vårdpersonal och dels jobbar jag kväll som fritidsledare. På grund av mina jobb, som jag är i desperat behov av, blir mina studier ofta lidande. Jag orkar eller hinner inte alltid plugga så mycket som jag vill och behöver. Ända sedan jag började studera har jag ansett att jag som student egentligen inte ska behöva jobba extra för att kunna försörja mig. Studierna ska vara ett heltidsjobb men jag studerar 60 % och jobbar 40 %, i bästa fall. I sämre fall studerar jag 100 % och jobbar 40 % vilket betyder att jag får mindre fritid och måste plugga sena kvällar och, egentligen lediga, helger för att få tiden att gå ihop.

Sveriges Radio presenterar idag en undersökning som de utfört bland alla högskolor och universitet i Sverige. Den visar att två av tre skolledningar tror att Sveriges studenter skulle prestera bättre om vi fick mer i studiemedel istället för att jobba extra. Det är ju precis detta som jag har tänkt på under mina två år som hårt slitande student och arbetare. Mats Ericsson som är rektor på Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm säger följande: ”Extrajobben innebär i praktiken att många studenter idag inte studerar på heltid, något som försämrar studieresultatet.” Har vi något annat val?

Jag har räkningar att betala, skollitteratur att köpa och en mun att mätta. Kläder, skor och nöjen tror makthavarna tydligen inte att jag som student behöver. Den sista höjningen av den lilla studiepengen är ju skamlig! Ynka 300 kronor som knappt märks eller hjälper speciellt mycket i min tunna pluska. Värst blir det i sommar, jag vågar knappt tänka på det. I slutet av maj får jag cirka 5000 kronor i studiemedel av CSN, och detta bidrar till att jag måste jobba som en galning nu i april för att kunna klara mig i juni. Mina studier blir lidande ännu mer. Självklart ska jag jobba i sommar men som timanställd får jag inte ut min lön förrän månaden efter. Och det bidrar i sin tur till att jag måste jobba som en galning även i maj för att kunna klara mig i juli. Mina studier blir lidande ännu mer.

Efter många funderingar och strechande av bekymmersrynkor har jag kommit fram till följande: för att överleva som extrajobbande student måste man vara ägare av ett par guldbyxor och ha förmågan att kunna stanna tiden.

tisdag, april 10, 2007

Ljudbok - bra eller anus?

När jag kryper ner i sängen har jag alltid en, förhoppingsvis bra, bok som jag läser några sidor i innan John Blund kommer på besök. Tills för någon vecka sedan. Nu är det min iPod som gör mig sällskap istället, jag har nämligen börjat lyssna på ljudböcker.
I början var jag lite tveksam och vresigt inställd till allt vad ljudböcker hette, men endock med en liten liten gnutta förväntan.

Dom första tio minutrarna fungerar det utmärkt, jag hänger med i handligen och jag lyssnar uppmärksammat. Sedan är det kört. Jag somnar som en stock med lurarna i öronen (såna små hårda som man stoppar in i öronen) och vaknar sedan mitt i natten av att jag har en fruktansvärd värk i öronen. Ljudboken, den rullar på som om ingenting har hänt, rösten mal och mal och mal. Då sliter jag irriterat av mig hörlurarna och somnar om igen efter en stunds muttrande och en snabb onda-ögat-lek mot iPoden.

Dagen efter har jag alltid ett helvete med att försöka hitta kapitlet som jag lyssnade på när jag somnade. Hur långt hann jag lyssna? När somnade jag? är eviga frågor som ständigt dyker upp. Visst är det avslappnande och mysigt att lyssna till Rikard Wolfs röst innan jag ska sussa, men hur i all världen är det meningen att jag ska kunna hålla mig vaken? Ska jag behöva ligga i den oskönaste ställningen som finns, eller ska jag bädda ner mig i köksstolen? Vad krävs?

Det som även stör mig är att jag inte kan se orden och meningarna med ögat, utan bara få dom upplästa för mig. Jag vill kunna se, känna och uppleva orden själv. Se hur orden är stavade, se hur meningarna är uppbyggda, se hur långt det är kvar av nuvarande kapitel. Även om jag inte är särskilt förtjust i ljuböcker kan jag inte sluta lyssna, jag måste ha rösten malande i öronen innan jag ska sussa. Kanske just för att den vaggar mig bättre till sömns än vad någon annan trist film, bok med pytteliten teckenstorlek eller nynnande vaggvisa någonsin gjort.

Om du har sömnproblem och varken lugnande örtte, sömnpiller eller räknandet av får hjälper dig att somna - är ljudbok något för dig. Om du däremot måste hålla dig vaken för att du har ett flyg att passa, är rädd för monstret under sängen eller om du bara vill sätta rekord i antal sömnlösa dygn - är ljudbok inget för dig.


Frågan återstår dock, ljudbok - bra eller anus?


tisdag, april 03, 2007

En dröm och ett skvaller besannas - på en och samma dag

Idag besannade Majki en av sina drömmar som han har tjatat och gnatat om att han vill göra i flera år nu. Han lade sig under tatuerarens sylvassa och hämningslösa nål. Eftersom det är hans första tatuering trodde jag att han skulle vara hypernervös, men jag tror nog att jag var den som var mest nervös. Man har ju hört så många skräckhistorier om folk som svimmar, kräks och kissar på sig på grund av den outhärdligt vidriga smärtan. Men inte min Majki. (Tack och lov, vad skulle jag då ta mig till? Utöva första hjälpen som jag fick lära mig genom jobbet på dockan Anni?)

Nej, Majki satt mest och tittade rakt fram utan minsta antydan till oro eller pina. Jag kunde nästan känna smärtan av nålen bara av att lyssna till det irriterande och ilande ljudet. Efter en halvtimma var det klart och Majki sken som en sol. Tatueringen blev superfin och bidrar till att jag allt mer också vill ha en. Jag har tänkt på det fram och tillbaka ett tag men så velig som jag är lär det antagligen dröja tills jag är 42 bast innan jag bestämt mig för ett motiv. Sen tar det ytterligare några år innan jag kan bestämma mig för var på kroppen tatueringen ska sitta. Då kommer jag vara i 60 års åldern, snacka om stålmormor!

Det jag bävar för är att Majki ska få mersmak i överkant av tatueringar och hejdlöst fortsätta kroppssmyckandet tills det knappt finns en enda liten tom hudyta kvar. Kanske låter drastiskt och överdrivet men det finns ju faktiskt vissa som har det begäret. När jag gick i grundskolan hade vi en hjälplärare som hade tatueringar över hela sin kropp förutom i ansiktet. (Skvallrades det iallafall) Idag besannades även det. Inne hos tatueraren hängde det nämligen ett stort fotografi på denne lärare. Iförd byxor i och för sig, men hela överkroppen var naken och såg ut som ett överfullt målarblock. Tatueringarna täckte hela hans överkropp! Snyggt tycker vissa, sådär tycker jag.

Hade jag haft en digitalkamera hade ni fått se Majkis tatuering, men nu har jag ju ingen, så ni får allt undra och flundra. Jag skyller på jultomten som inte gav mig ett hårt paket i julas!